En idrottsplats för alla.

Alla har inte tillgång till idrott. Framförallt har inte alla tillgång till arenor.

Jag har under en längre tid observerat barnen i mitt bostadsområde. De är fantastiska barn med mycket energi. De rör sig över ganska stora ytor, ännu större nu när de har cyklar. Jag ser dem aldrig vara iväg på någon organiserad träning, vilket kanske är bra. De har kvar sin rörelseglädje.

Tyvärr missar de då de positiva med idrotten; att lära sig att lära, att tillsammans jobba mot ett mål, att öva på en färdighet och förstå processen kring det. Sammanhållning har de och roligt har de när de far runt i området.

Under några veckor har vi, min sambo, jag och några andra vuxna i området, försökt att skapa en medelväg. Vi har byggt vår egen arena. En arena som inte kan bokas och inte behöver organiserad träning. Vi har byggt en cykelbana. En bana som det går att cykla på med alla cyklar.

Vi har haft en fast tid när vi har jobbat på banan. Det har vi för att de som vill vara med ska kunna planera. Det är också för att barnen ska ha något att se fram emot. Nu är den här tidpunkten en höjdpunkt i veckan. Jag ser fram emot att få gå och bygga. Regelbundenhet tillsammans med tydlighet gör det möjligt för oss att samarbet kring ett sånt här projekt.

Barnen och de vuxna är det som har byggt banan. Det var viktigt för mig att barnen tillsammans med de vuxna är delaktiga i bygget. För att spontanidrott ska uppstå så måste den äldre generationen visa hur det går till. Det är inte barnen som skapar stillastittandet, det är vuxna som möjliggör det. Ipads, datorer, iphones och liknande är produkter som vuxna försett barnen med. Men det är inte datorernas fel att barnen sitter framför dem istället för att leka med varandra. Det är idrotten och föräldrarna som inte är tillräckligt intressanta. Ta tillbaka den positionen genom att engagera er.

Nu finns det i vårt område en arena där barnen och de vuxna kan engagera sig i varandra. Tillsammans kan det ske häftiga saker. Banan i sig är inte särskillt svårt eller häftig. Det häftiga är att den är gjord av en grupp människor av olika åldrar. Vi har inga kommunala bidrag eller andra bidragsgivare än att fastighetsbolaget har upplåtit en bit mark och några lass grus. Vi är några som gjort en sak tillsammans och kunde enas om hur vi skulle göra en arena för alla.

När banan är färdig blir det invigning. Sen tar nästa fas vid, vi ska nöta på den. Cykla den tills den byter skepnad. Den ska användas kanske tillochmed tränas på.

Är du i närheten, kom och prova!

/Sebbe

Leave a Reply