Vaknar av att solen skiner in genom fönstret. Har aldrig gardinerna neddragna om jag ensam. Det är en bra dag idag, sista dagen att öva på färdigheter innan Juniorvärldscupen i skridsko drar igång. Vi är i Collalbo, Italien.

Vi övade på isen igår med solen vakande över oss, sen tog vi bilen och körde en sväng. Wille ville ha alpkänsla trots att vi är i Dolomiterna. Det blev fika i Passo di Lavasei, Wille blev nöjd trots allt.

Att jobba med ungdommar är belönande och roligt. Det är häftigt att se dem utvecklas och växa som individer. Att få kommentarer som den jag fick av David igår: – Coach, jag gillar din style! Gör att jag känner mig tillfreds.

Att hos dessa ungdomar stärka glädjen att röra på sig, åka skridskor och våga utmana sig själva. Ida ville inte sluta åka skridskor igår för hon hade lärt sig en ny rörelse som måste utforskas.

Adam kommer ständigt med nya infallsvinklar på hur saker och ting bör göras och få har hans förmåga att hålla sig uppdaterad på vad som sker i skridskovärlden.

Som ni förstår har jag en delikat uppgift att få dessa individer att prestera på tävlingen men samtidigt är det kanske inte det som är det viktigaste i mitt jobb, för det sköter de själva. Jag måste ständigt utmana dem socialt, intellektuellt och fysiskt samt skapa trygghet i gruppen sen kommer de att lösa resten på egen hand.

Redo eller inte är det imorgon dags att testa färdigheterna mot de andra skrinnarna från de andra länderna.

/Sebbe