-Trollhättan, det är något med vattnet där!, skrev en skridskoprofil på sin Facebook-sida med anledning av Nils vd Poel och David Anderssons framgångar i Världscupen i Hastighet. Det verkar konstigt om det är vattnet men å andra sidan så är det vattnet, det frusna vattnet och det sätt som Mattias Hadders får sina adepter att skrida fram över detsamma. Jag blev nyfiken på hur det fungerar där, så jag ringde Mattias och bad om ett samtal kring den miljö som finns i deras stad.

I en miljö som fungerar finns framgångsfaktorer, frågan är bara vilka de är i Trollhättan. För att ta reda på det så blev frågan hur det började för Mattias.

– ”Farfar” ringde när jag jobbade i Göteborg och frågade om det inte var dags för mig att jobba på hemmaplan, säger Mattias. Efter en kort stunds funderande så beslutade sig Mattias för att det var dags att axla rollen som Bengt ”Farfar” Olofsson haft i SK Trollhättan under många år. Enligt Mattias så fanns det vi den tiden en grupp ungdomar som Bengt jobbat med som hade en grund och en träningsvilja som gjorde dem intressanta. Den gruppen passade väl in i Mattias filosofi.

Mattias filosofi grundar sig i att åkaren måste ha en vilja att prestera och att det är den viljan som Mattias har till uppdrag att vårda och utmana. För att göra det krävs det tålamod. Det är upprepning över tid som ger resultat. För att bli bra måste åkaren och ledaren investera i mycket tid. Mattias filosofi innefattar därför också att hjälpa den aktive att finna rytmen i vardagen. Hur denne ska passa ihop alla delar för att hinna med allt som ska göras. Den rytmen kan var på dags basis lika väl som vecko och/eller årsbasis. När Nils för förra året ville ta ett break så fick Mattias jobba med sig själv för att förstå vad det skulle innebära och hur det skulle vara positivt för Nils. Det fanns så klart en oro över att han inte skulle komma tillbaka men Mattias litade på den relation som han och Nils skapat över tid.

Gruppen har blivit viktigare och viktigare i Mattias verksamhet. Han vill att laget ska vara centralt. När alla åkare i Trollhättan är samlade kör de tillsammans. Det blir då en typ av ”medianträning”. Med det menas att farter och längd på intervallerna körs med en intensietet som den svagaste får kämpa med och den starkaste tycker är enkel. Det funkar därför att spridningen i Trollhättan är från hög toppfart till mycket god uthållighet och alla åkare besitter en kvalitet som är bättre än de andra. Någon får alltid chansen att lysa. Mattias delar ut roller under träningen för att det ska finnas spets i träningen. Det är lite som att coacha ett lag med olika positioner på planen trots att det rör individuella idrottare.

Jag ställer därför frågan: – Hur kontrollerar du det här? – Jag har alltid stoppuret med mig, svarar Mattias. – Sen försöker jag koppla det till en känsla hos åkaren med hjälp av en dialog. Vi pratar mycket om hur det känns och hur det var att åka kopplat till stoppuret, fortsätter han. Ibland mäter han även laktat för att noggrannare vet hur beslastningen på åkarna är och för att de ska förstå vad känslan de har är.

På det har de de testvärden som testat fram på Bosön eller Östersund. Dessa värden ligger till grund för den instensitet som träningen ska ha under perioden mellan testtillfällena.

– Det är viktigt att sätta in värderna i verkligheten, säger Mattias och utvecklar vidare med att åkarna har pulsmätare och wattmätare för att kunna styra just intensiteten. Utan värden från dessa tester skulle vi famla i träningsdjungeln.

 

Den tydliga strukturen ger och har gett resultat och placerar Trollhättan som den resultatmässigt främsta miljön i skridskon. Det är stora viljor som finns i Trollhättan och det är inte alltid lätt att vara den som styr skutan men det är klart att det är Mattias som är ansvarig för det som sker på isen. Det är också klart att han tillämpar samma filosofi i hela miljön. Han knyter till sig de personer som han behöver och som kan stärka miljön. Samarbetet med Göran vd Poel, som representant för klubben, är avgörande för att det i grunden ska fungera. På det har under ett antal år Rygg och Ledkliniken varit en viktig spelare för att utveckla åkarnas fysik.

När jag lyssnar på Mattias så kommer jag åter att tänka på framgångsfaktorer och utifrån det han säger tänker jag att det är tre saker. En blir laget på och utanför isen, dialogen med åkarna kring förståelsen av vad om krävs för att nå målen och samsyn en annan och kontrollsystemet den tredje. Det slår mig dock att det i grunden är drivet hos åkarna och hos Mattias som blir det avgörande för att över tid kunna göra det som de önskar uppnå. Att de tillsammans vill uppnå mål, inte samma mål men mål som stärker varandra, det är det miljön i Trollhättan handlar om.