Det är variationen som förnöjer. I onsdags var SkridskoNinjorna i fokus, idag höll jag i tömmarna för Selångers SK i Bandy’s div1. Det kan tyckas vara stora kast mellan uppdragen men egentligen är det samma sak. Selånger precis som Ninjorna har färdigheter som behöver stimuleras och utvecklas.

Ett spel kommer alltid vara begränsat av de färdigheter som individerna besitter. Dock är det så att den samlade kunskapen är större än den enskilda.

Huvudfokus i dagens match var att få ett försvarsspel att fungera och att tillsammans lyfta varandra. Försvarsspel är klurigt men går att göra enkelt med hjälp av organisation, eller rättare sagt organisation är allt. Det handlar om en prestation i organisation, varje position är i förhållande till de andra. En prestation summan av delarna kan bli större än helheten.

Mitt jobb har varit och är att förklara det på bästa sätt och sen få spelarna att tro på att det kommer att vara en bra strategi för att freda det egna målet. De, som spelare, behöver inte hitta på egna lösningar på det övergripande planet. På det planen finns organisationen och planen att luta sig mot. I närkamper med motståndare är de fria att improvisera och har då hela laget med sig som stöd.

Vi ska vara som en blå våg som sköljer över planen från höger till vänster. En våg som till slut trycker motståndaren över sargen och vi tar hand om bollen som en underström för att flytta den till en ytan där den kan vara lugn.

I dag sköljde vågen med stor kraft gång efter gång. Vädret var inte med oss, isen var som sandpapper, men det hindrade inte oss från att försvara med ackuratess. Att se spelare efter spelare kugga i och jobba för varandra är värmande ända in i själen. Tack för föreställningen grabbar.

Jag älskar att vara ledare!

/Sebbe