Anmäld till den kanske största och mest ovissa utmaningen så här långt, Ultravasan 90km. Jag ska berätta varför.

Det började med ett träningsläger på Mallorca med Alnö Race Team, ett cykelläger med många mils trampande och trevligt umgänge. Jag spenderade 8 dagar tillsammans med ett stort antal cykelentusiaster från mesta dels Sundsvall. De flesta var där för att förbereda sig för säsongen och framförallt för Vätternrundan. Jag var där för att jag aldrig varit på en liknande tillställning och tyckte det verkade som en kul grej och en möjlighet att få cykla och leva lite lägerliv igen.

Mot slutet av vistelsen på den spanska ön så var det dags för tävling, ART Hill Billy Race. Ett bergstempo. Filen för hur loppet var finns nedan.

ART Hill Billy Race

Jag träffade perfekt i fart och puls så med högsta möjliga fart tog jag mig upp för berget. En fart som visade sig räcka till seger. Ett riktigt kul lopp med en härlig utmaning. Jag visste dock inte vid den här tiden vad första priset var. Jag visste inte ens att det var något första pris bortsett äran.

På kvällen förrättades det prisutdelning. Alla deltagare plus några till var samlade vi hotellets pool och framför oss fanns ett bord med priser; buffar, flaskor, t-shirts, mm. När sen tävlingsledare Tomas började med prisutdelningen så kom det till två priser, en startplats i Ultravasan 90km och en startplats i Ultravasan 45km tack vare. Genast började mitt hjärna att bearbeta hur ska jag ställa mig till dessa priser. Om jag nu har vunnit en tuff tävling kan jag då ta en buff i pris och lämna startplatsen till tvåan, knappast. Att vinna denna tävling innebar, naturligtvis, att jag var tvungen att anta nästa utmaning. Jag tog startplatsen som pris.

Sanningen är den att jag redan när den första upplagan av Ultravasan gick var lite sugen på utmaningen. Nu är jag där och har skickat in anmälan, ingen återvändo. Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot lördagen i Augusti. Utmaningar är till för att tas.

/Sebbe