2 timmar till fots.

För två veckor sedan skodde sig någon på min bekostnad, en för mig okänd personen stal min puls- och gps-klocka. Klockan var en del av min fysiska stimulans, jag mäter allt. Att då inte ha den med sig när det ska till att löpas blir tomt. Efter en stunds letande och hoppandes på att den ska komma tillbaka så gav jag upp och investerade i en ny.

Hur inviger man bäst en puls- och gps-klocka?

Jag testade först på bandyträningen men fick inte riktigt till det som jag ville. Det var kallt och jag hade ingen bra plats att sätta klockan. Om den sitter på armen så begränsar den min förmåga att använda klubban, det är inget jag behöver.

Idag kom den perfekta invigningsturen, en lång löprunda över Norra Berget och några andra kullar på den norra sidan av Sundsvall. Tillsammans med min vän Oskar så gav vi oss ut på en löptur. Det var kallt även idag. Vi hade bestämt oss för att vi skulle trampa på i ett lugnt tempo. Oskar är inte van att arbeta över så lång tid som 2 timmar +. Jag hade läst en del om Phil Maffetone och ville testa några av hans teorier. Den som jag var mest intresserad av vara tränandet av fettförbränning. Jag gillar att springa och cykla långt och har gjort det under ganska många år, men inte med den tanken att jag ska träna fettförbränningen. Jag har tränat för att den ska jobba men inte för att träna den.

Vi jobbade oss sakta upp för Norra Berget och möttes av soluppgången, halva skivan orkade sig upp över Södra Berget. Vi gjorde en paus när vi passerade utkiksplatsen. Det är vackert att se hur ljuset faller över staden. Utkiksplatsen är inte toppen så vi vände runt och siktade på toppen. Den första av toppar var avklarad. Klockan funkade perfekt.

Fettförbränningen var i schack. Enligt Maffetone så ska det finnas en tröskel för när fettförbränningen övergår till kolhydratförbränning. Den tröskel räknas ut av en formel. Jag skulle ha 141bpm eller lägre.

När löpningen blir så lång som den vart idag så är det en fantastisk tid för samtal. Oskar och jag pratade i stort oavbrutet under den 2 timmar långa färden, livet, tjejer, skola, resor och allt annat som vi fann intressant. Vi såg hur frosten låg på träden i vissa stråk av skogen och hur den inte fanns på andra ställen. Hur långa stigar täckta av is slingrade sig genom skogen. Vi tassade på.

Att träna uthållighet i vackra miljöer ger en känsla av frid som är svår att nå på annat vis. När väl Oskar släppt alla rädslor kunde även han närma sig naturen, att försöka bli ett med den. Låta stegen bara enkelt toucha marken och flyta vidare utan ansträngning.

Att lyssna på diskussioner kring träning är spännande och de handlar ofta om hur fort eller hur jobbigt det var, hur passet ska förbättra syreupptagningsförmågan, att träna isolerade muskelgrupper, hypotrofi, eller liknande. Om det vore enbart den höga intensitet som gav de stora resultaten så tänk då på den studie som visat att holländska skridskoåkaren ändrat sin träning under de senaste 30 åren från att vara 80% högintensiv till att idag vara 30% högintensiv, resultaten talar för sig själv de är överlägsna.

Vi rullade sakta på kring fettförbränningströskeln och jobbade samtidigt på att öka vår syreupptagningsförmåga. Sista biten blev kall och det var skönt att komma in i värmen. Fettförbränningen gick på eftervärme, klockan fungerade perfekt och jag hade fyllt på förråden med D-vitamin och energi. En perfekt förmiddag.

/Sebbe

Leave a Reply